Angelica Östling

Jag har läst blondinbellas blogg till och från men har aldrig fått en klar bild av henne och mina åsikter har varit både negativa och positvia. Samtidigt kan jag inte sluta läsa om allting hon skriver, en del är intressant och en del är helt patetiskt. Blandade känslor alltså. När jag nu skulle ta en snabb koll om hon hade uppdaterat något så blir jag helt chockad av vad hon råkat utför under sin resa i Itaien, en s.k. "semester". Ett övergrepp skriver hon om, men inga detaljer. Det förklarar väl en hel del i sig och man kan bara tänka sig det värsta. Det är inte lätt att förstå skräcken, känslan eller hur äcklig man känner sig förrän man har varit i den situationen själv. Det har jag. När jag läser om det hon vart med känner jag igen mig själv så mycket att det gör ont i kroppen. Att veta vad hon har gått igenom och nu får gå igenom är olidligt. Ett övergrepp är en händelse som förevigt sätter sina spår, oavsett om man vill eller inte. Allting gick i ett svep, en människa som jag haft en fel fördomar om .. tycker jag helt plöstligt väldigt synd om. All denna medkänsla skaver i kroppen. Hur fan kan inte den itaienska polisen göra något? Det är något fel.